Mina jobbhelger består av att jobba, äta och sova! Man hinner inte med någonting annat. Därför går ju helgen ganska fort också. Så det är inget större besvär. Man går på fredagkväll sen vips så är det måndag morgon och man har förtjänat 33 timmar med diverse ob.

Det gäller att vara förberedd inför en jobbhelg! Det ska finnas kaffe för ett halvt kompani. Något sött och något smått att tugga på. Det gäller också att ha matlådor. Att ställa sig framför spisen är ungefär lika prioriterat som att städa toaletten. Risken blir annars att man lever på knäckebröd och makrill. Det blev laxbiffar och bön och tomatsallad med dijonvinegrätt till mat den här helgen. Lite GI faktiskt och rätt gott!
En godispåse att ha framåt småtimmarna har blivit som ett måste för mig och arbetskamraterna. Och eftersom vi är kaklaget så måste man se till att ha bakat en kaka. Den här månaden har jag fixat semlor.

Fastän allt detta är fixat går helgen som i dvala. Skulle man av någon anledning redogöra för någon vad man gjort och när man gjorde det så skulle man sannolikt få bekymmer. Man vet inte riktigt vilken dag det är, fredag var ju egentligen lördag men måndag morgon var ju från början söndag eftermiddag. Det är tur att man bara jobbar en helg i månaden.

Sen kommer man ju till måndag morgon och den iskalla sängen har aldrig varit så lockande. Förhoppningsvis kommer bussen när den ska sen är det som ett lotteri om man håller sig vaken tills det är dags att hoppa av. När man väl är hemma har man den viktigaste uppgiften framför sig. ATT STÄLLA KLOCKAN! För att ha någon chans att vända klockan tillbaka tolv timmar gäller det att sova så lite som möjligt. Fyra timmar är det minst inhumana som jag har kommit fram till. Sen är det dags att sova. Klockan ringer och jag har några väl utvalda ord gör den. Om man sen kommer upp klockan tolv går dagen som i dimma. Att vara bakfull är inget jämfört med detta! Man däckar vid nio och sover i tretton timmar. Sen är man antagligen tillbaka till sitt forna jag och kan se fram emot ett par lediga dagar.

Så, här sitter jag. Det är fredag kväll... eller är det lördag nu. Och jag vill bara att det ska bli tisdag!