På vad ska man lyssna, viljan eller kroppen?
Jag slog mitt rekord idag. Jag sprang en mil på 56min! Fy fan vad bra alltså!! Jag kom snabbt in i en bra takt som jag klarade hålla hela milen. Men jag måste erkänna, de sista två kilometrarna klarade jag på ren vilja. För det kändes tufft.
När jag väl kommit hem, suttit en stund och fått ner pulsen kände jag av mitt vänstra knä. Det har känts lite konstigt efter att jag har sprungit längre sträckor. Men idag kunde jag inte riktigt ignorera det längre. Det gör inte ont men känns avdomnat och jag vågar inte sträcka ut det helt.
Men nu är jag så nära mitt mål. Tänk, jag har förbättrat min tid med 12 min redan på mindre än en månad. Jag är bara 8min kvar till mitt mål. Jag vill så gärna lyckas. Jag vet att jag kan lyckas. Men är det värt att offra mina knän för detta?
Nu blir det i alla fall vila imorgon för då åker jag till sommarstugan. Jag ska bara ligga på stranden och sola. Det känner jag mig värd!!
