Varför jag älskar att springa!
Visst det är sjukt trögt innan man kommer ut. Jag kan också hitta hundra ursäkter till varför jag kanske kan göra det en annan dag. Till och med tvätt lockar mer ibland.
Men nu när jag har kommit igång, fått upp konditionen och allt det där. Nu är det så sjukt skönt.
Det är det bara jag och vägen. Det enda jag tänker på är andningen och att jag kan springa lite längre och lite snabbare. Alla andra tankar får vänta och inget kan distrahera mig. Speciellt kvällarna som den här när det är vindstilla och sol.
De första gångerna i våras kunde jag knappt springa 5km. Nu springer jag gärna 1mil. Och målet med 1mil på 49min, det känns inte helt omöjligt. Fortsätter jag bara i den här takten så ska jag klara det innan hösten!
Kommentarer
Trackback
